Tio tankar om tid

Inlagt av Richard den 17 March 2011  ·  Sparat under Allt och inget  ·  Skriv kommentar

Bodil Jönsson har skrivit en bok som heter Tio tankar om tid. Har den i min ägo, men har aldrig läst den. Däremot har jag insett att jag borde läsa den då mina tankar på sistone handlat mycket om tid, de flesta rätt korkade och destruktiva.

  1. Varför räcker tiden aldrig till?
  2. Varför har dygnet enbart 24 timmar?
  3. Varför måste vi sova bort minst en tredjedel av dygnet?
  4. Kan man verkligen inte köpa sig tid?
  5. Vem uppfann tiden?
  6. Varför är vår tid på jorden begränsad?
  7. Går det att få jorden att snurra saktare och på så sätt skapa mer tid?
  8. Vem har nummer åtta i Arsenal och hur går hans tankar om tid?
  9. Hur många har egentligen läst boken Tio tankar om tid?
  10. Mina tankar om tid lär aldrig bli en bestseller, eller?

Förövrigt mår jag bra. Huvudet upp och fötterna ner. Och solen lyser.

Tova, The Cat – Del 4

Inlagt av Richard den 26 January 2011  ·  Sparat under The Cat  ·  1 kommentar

En anekdot.

För ett par år sedan blev Tova anklagad för att ha tagit ihjäl alla fåglar på Djupviken. En tuff anklagelse, men ändå rätt rolig, med tanke på att hon aldrig lämnar gården och än mindre ödslar energi på att jaga.

Förövrigt är bilden ett riktigt uselt försök att kopiera mästaren. Det krävs mer än Photoshop och 23 sekunders arbetstid.

Tova, The Cat – Del 3

Inlagt av Richard den 24 January 2011  ·  Sparat under Musiktips , The Cat  ·  Skriv kommentar

Mammabloggandet om katter fortsätter.

Det här är en riktigt bra bild på Tova. Småskeptiskt tittar hon på kameran och visst ser det ut som att guarden är uppe? Kärt barn har… och självklart lystrar Tova till alltför många namn. Vanligtvis kallas hon för Torvan och Morris. Det märkligaste smeknamnet måste ändå vara Skrutt, ett rätt trist namn om jag får tycka.

Förövrigt är detta ett bra musiktips.

Tova, The Cat – Del 2

Inlagt av Richard den 21 January 2011  ·  Sparat under The Cat  ·  2 kommentarer

Idag har Tova varit ut för första gången på fyra månader. En stor dag och jag skriver in 21 januari 2011 i almanackan. Med det sagt vill jag lägga till “värme” på hennes saker-jag-gillar-lista. Att sova ligger hela tiden i topp.

Tydligen luktade det gott på väggen också.

Förövrigt börjar detta likna en mammablogg, om katter…

Bernt – The true story behind

Inlagt av Richard den 19 January 2011  ·  Sparat under I-landsproblem  ·  Skriv kommentar

Jag är inne på mitt förtioförsta levnadsår. Inga konstigheter, problem eller kriser. Det är många år sedan jag förlikade mig med tanken på att åldras. Ett faktum jag är glad och ödmjuk inför.

Min historia börjar den 9:e juni 1970 på Piteå Barnabördshus. Mest troligt hade jag redan då en viss längd och vikt, men mitt kroniskt svaga sifferminne gör det svårt att komma ihåg vad måttbandet och vågen visade – trots ständiga påminnelser genom åren. Namnet jag gavs var Bernt Richard Westerberg. Att Bernt kom upp på dagordningen tillskrivs helt och fullt min fem år äldre bror. Hans dåvarande idol Bernt Hedström, grannens yngre bror och än idag en fullständigt okänd människa för mig, hade gjort intryck. Jag fick ta smällen. Min bror hade bestämt sig, jag skulle döpas till Bernt Hedström. Med tjat och utnötningstaktik vek mina föräldrar ner sig och gjorde en klassisk svensk kompromiss. Bernt skrevs in i mitt personbevis.

27 år senare hade jag med råge uppnått myndig ålder. Skattemyndigheten fick in en blankettbeställning och jag skrev själv in namnet Karl. Ett släktnamn som alla av manligt kön förärats sedan Dackefejden, förutom Bernt Richard Westerberg. Idag heter även jag Karl – Karl Bernt Richard Westerberg. Bernt blev kvar.

Ålder, längd och vikt är inget som bekymrar mig. Det är enbart siffror som någon jag-svag människa bestämt ska vara viktiga och helt avgörande för hur vi ser på andra människor. Däremot är Bernt ett ok jag bär omkring på. Där har jag min svaga punkt och inom mig vet jag att det är hög tid att kontakta Skattemyndigheten igen. Bernt måste bort.

Men det stannar inte där. Pastorsexpeditionen i Norrfjärden har dessutom missat en extremt viktig detalj. Mitt efternamn ska stavas med W, inte ett V. Ett dubbel-V är så estetiskt mycket snyggare när jag får post från myndigheter eller tittar på mitt EU-anpassade körkort. Det måste jag också ändra.

Frid vare med er.